jjosefineen

Då var det dags att släppa bomben! 

 

2017-01-16 är ett datum jag ser fram emot, en ny start och ett nytt kapitel i mitt liv startar. 

Det var inte roligt att gå till min chef och säga ordet "uppsägning". Jag gjorde det med ångest och ont i hjärtat. 
(har jag verkligen valt rätt osv). Jag trivs på neo men jag känner att jag vill testa något annat. Jag är ung och vill se om barnakuten är något för mig. Jag har själv varit många vändor till barnakuten i solna och har alltid känt att jag skulle vilja testa att jobba där. Älskar barn, älskar akuta situationer och vad passar då bättre än barnakuten. Sen kanske det inte alls är min grej, men då har jag testat i alla fall. Skulle ångrat mig så mycket om jag inte tog den här chansen.

 

Kan ju säga att jag blev förvånad när dom ringde mig och ville träffa mig för en intervju. Hade sökt tjänsten för 1 månad sen då så räknade inte med att dom skulle höra av sig längre.

Intervjun gick väldigt bra, dom blev imponerade över att jag var så ung men hade så mycket erfarenhet redan. Att jag hade kommit in på akutsjukvården direkt efter skolan. Och min historia med hur jag blev intresserad av sjukvården. Blev visad på avdelningen och så bokade vi in en tid för hospitering för att få en inblick i hur det var där. Gick en kväll med en uska, och det kändes väldigt bra trots att det var den lugnaste kvällen enligt henne.

Dagen efter fick jag ett sms av barnakuten "uskan lovordade dig och vi ser fram emot att du börjar på barnakuten". Jag blev så glad men inget var klart än, dom skulle ringa min chef först för referenser sen skulle dom höra av sig. I fredags när jag var på ullared fick jag ett sms "behöver ditt personnummer för att kunna göra en anställning hos oss, du fick otroligt fina referenser från din chef, kan du börja 16/1".

Det är därför det känns i hjärtat när jag sa upp mig från neo. När min chef sa så fina saker om mig. Men detta är kanske inte slutet. Om jag inte trivs på barnakuten så kommer jag vilja komma tillbaka till neo. Och det var inga problem sa min fina chef så det känns ändå bra!