jjosefineen

2015 har varit ett bra år, inte blivit så stora förändringar men ändå varit ett bra år. Fortsatt jobba på neonatalen, fortfarande kluven vad jag vill göra i livet. Vet inte vad jag vill och trivs så bra på neo så vill inte kasta bort det på något jag kanske inte är intresserad av. Men samtidigt måste man chansa i livet, fast jag är lite feg.. 

 

Men! Det bästa som någonsin har hänt mig, hände 2015 och då pratar jag såklart om att jag skaffade Molly! Världens omställning men oj vad hon har förändrat mitt liv till det bättre. 

Sa till mamma och pappa kvällen jag åkte och skulle titta på Molly "lovar att inte vara spontan och köpa en hund, ska bara titta". Haha ellerhur.. Men när Linda och jag ringde på dörren och 7 små yorkisar kommer springandes mot en, då fick jag tårar. Sist kom Molly, hon halkade lite efter eftersom hon var så liten. Hon försökte hänga på syskonen som var ganska mycket större än henne. Jag fastnade för Molly direkt, det var inget prat om vilken jag skulle välja. Oftast tar man den som dras till en mest men Molly var lite blyg och ville helst vara nära sin mamma. Jag gick på Molly för att hon var så liten, aldrig sett en sån liten hund och jag var ute efter en liten. När jag höll Molly var hon lite skeptisk först men sen somnade hon i min famn och då var jag såld. Tingade Molly direkt och tur det eftersom det skulle komma en annan familj efter oss. Skrev ett sms till mamma med en bild på Molly och mig "här är vår nya familjemedlem" får tillbaka "grattis vad roligt". Blev helt chockad trodde hon skulle bli arg haha. Och sen plingar det till igen "va har du köpt henne? aldrig sett någon sötare" Haha mamma kopplade inte första smset. 

 

En vecka efter detta fick jag hämta hem Molly. En otrolig omställning var det, man kan aldrig föreställa sig förrän man har en egen hund. Blev noll sömn den första veckan, Molly ylade hela natten så till slut la jag madrassen på golvet och då gick hon direkt till mitt bröst och somnade lugnt. Jag var lite rädd för Molly i början, låter knäppt men jag har alltid varit hundrädd efter en incident när jag var liten. Så jag vågade knappt leka med Molly i början, var rädd att bli biten. Men det försvann efter några dagar.

 

Nu är Molly bärldens gladaste och finaste yorki. Hon blir så glad när familjen kommer hem. Springer till dörren och dansar på bakbenen. Skäller aldrig vilket är superbra! När Molly inte har sett en på 10 min blir hon lika glad som när man skulle vara borta en hel dag. Finns ingen gladare och goare hund. Så klok och fin. Börjar bli dags att klippa hennes päls för första gången, hon är en riktig hårboll nu men jag älskar det. 

 

Så ja! Molly är helt klart det bästa som har hänt mig. Man kan aldrig vara arg på henne, hon får en alltid att bli glad.