jjosefineen

 

Det började i alla fall med att Olli och jag åkte in till stan och satt oss på pizzahut och åt middag. Spöregn så det va väldigt mysigt att sitta inne och äta just då. Maten var lika god som alltid. Efter det rörde vi oss mot globen. När vi ska gå in säger dem att man inte får ta med sig sina paraplyn in, utan man fick lägga paraplyna i en stor låda utomhus. Blev lite ledsen då eftersom jag hade mitt favoritparaply som jag har haft i flera år och det har aldrig gått sönder.. Visste redan att jag inte skulle få tillbaka det sen. Men men, vi köpte godis och dricka med in. Det var ganska segt att vänta. Ett förband spelade, churchill tror jag att dem hette? Sen skulle Pink komma in men de var 1 timme sena så under tiden kom det en gubbe som såg ut som en clown, han gick bland oss och gud vad alla skrattade. Han satt sig i en tjejs knä och började massera en gubbe som satt framför. Sen började han pussa och slicka på gubbens huvud, haha alltså.. 

 

Sen kom Pink. Vilken entre hon gjorde! Hon ploppade helt plötsligt upp från golvet. Det hände hela tiden saker på scenen, det var aldrig så att hon endast sjöng och dansade. Hon hängde i snören och åkte runt i globen i luften, hoppade runt på en ställning i luften med endast ett par tunna mattor på golvet, hon dansade balett med en proffsig kille, hon gjorde en film av en låt sm hon sjöng.. Ja listan är lång! Som jag skrev, ibland glömde man bort vilken låt hon nyss sjöng eftersom man var helt fast att kolla på vad som hände på scenen under tiden hon sjöng. Heeelt över mina förväntningar! 

 

Konserten slutade 11 och efter det gick jag och kollade ifall mitt paraply möjligtvis skulle vara kvar. Och det gjorde den! Alla tömde lådan på paraplyn och då dök mitt paraply upp! Helt otroligt. Trodde absolut inte att jag skulle få tillbaka det. Var nästan helt säker på att någon skulle ha tagit det. Suuperglad blev jag! 

När vi skulle åka hem så var det så mycket folk att det var kö från globen till tunnelbanan. Vi stod en timme i kö för att ens komma fram till spärrarna till tunnelbanan. Tillslut kom vi med. Men vi hade riktigt bråttom. Ollis sista tåg gick 3 minuter efter att tunnelbanan skulle komma in på centralen så direkt när dörrarna öppnades sprang vi som aldrig förr. Jag med min usla kondition sprang allt jag hade för Ollis skull. Olli som har bra kondition och har spelat handboll i hela sitt liv, sprang jag ifrån. Trodde jag skulle dö. Olli ger upp i slutet men jag fortsatte och precis när jag kom upp hade dörrarna stängts. Tusan också.. Hade sprungit helt i onödan. Tyckte synd om Olli som skulle behöva ta nattbuss sista biten hem. Hon skulle upp och jobba dagen efter dessutom. För mig spelade det ingen roll, jag kan ta vilket tåg som helst eftersom jag inte behöver passa någon buss. 

Vi tog nästa tåg mot väsby där jag väntade med Olli tills hon åkte. 

När jag nästan är hemma ringer Olli mig. 

 

Olli: Gissa vad jag har i min ficka?

Jag: Min insulinspruta... 

 

Klantigt att jag glömde den.. Men tur nog har jag en extra insulinspruta hemma. Så nu får jag se till att hålla ordning på den, annars blir jag utan insulin och det funkar ju absolut inte! 

 

Det var den kvällen de! Men springningen gav faktiskt med sig något bra. Jag upptäckte hur jäkla kul det var att springa så pass fort. Fick en liten spark i baken att både bli mer petig med blodsockerkontrollerna och kosten. Bara sådär haha..? Jag må vara riktigt knäpp ibland.. 

 

Bilderna är väldigt suddiga. Iphone är inte världens bästa när man zoomar.