jjosefineen

 

Det var en del förberedelser inför operationen. Jag fastade dagen innan och jag fick inte heller dricka något förutom ETT glas vatten två timmar innan operationen.

 

Jag vaknade tidigt på torsdagsmorgonen. Pappa kom kl 07.00 och hämtade upp mig hemma sen skjutsade han in mig till stan, rättaresagt till S.T Eriks ögonsjukhus där jag hade tid för ögonbottenfotografering. Besöket skulle ta 1 timme men jag slapp ta dem hemska ögondropparna, hon fotograferade mig utan det skönt nog! Det bästa är att man får svar direkt och jag lite nervös faktiskt. Men mina ögon såg fina ut, hon såg ingen förändring på mina ögon så jag blev sjuuukt glad!!! Tog sedan en promenad tillbaka till t-centralen och när jag var framme var kl 09.00, alltså 3 timmar tills jag ska vara på SÖS! Vad ska jag göra? Åka hem? Nej, det är onödigt, hinner vara hemma en timme sen måste jag tillbaka till stan. Ska jag ta en fika? Nej juste.. Får ju inte dricka eller äta något.. Så jag satt mig helt enkelt inne på t-centralen i 3 timmar!! Värsta jag varit med om.. Kallt, ont i rumpan och trött.. Efter 3 timmars sittande på en och samma plats pallrar jag mig till tunnelbanan och börjar röra mig mot SÖS.

 

Jag var inte ett dugg nervös för jag förväntade mig en jätteliten operation, så beskrev läkaren i alla fall! Trodde jag skulle lägga mig ner och dra upp ena byxbenet så han kunde fixa tån men...

 

Dem ropade upp mitt namn, dem ledde mig till ett rum med 7 stycken andra och jag förstod ingenting, fick min egna lilla hörna med kläder och säng. Började bli orolig, vad händer liksom?

"Du kan behålla trosorna på men bhn och resten av kläderna ska av, så tar du på dig den här rocken och knästrumporna och om en stund kommer jag in och sätter dropp på dig". Så sa sjuksköterskan till mig.

Förstod fortfarande ingenting men gjorde som hon sa och en stund senare kom hon in igen och satt dropp och ett sjukhusband på mig. Sen fick jag ligga där i ca 1.5 timme innan det var min tur att opereras. Fick en massa tabletter innan.

 

"Du ska alltså opereras i en riktig operationssal och vi kommer att vara ca 5 stycken inne i salen". När det väl var min tur att opereras tvättade dem tån med något som gjorde tån helt iskall, sen satt dem upp ett skydd så jag inte skulle se något av vad som hände där nere vid mina ben. Jättegulliga sjuksköterskor som pratade och berättade roliga historier om sig själva, det gjorde mig lugn. Alla inne i operationssalen sa jämt och ständigt att bedövningen kommer att göra ont, det kommer svida, spännas åt och kännas obehagligt. Så jag förväntade mig det värsta. Sen kom läkaren in som skulle operera mig och jag kände mig så sjukt lugn med honom vet inte varför hade bara träffat honom en gång innan. Likaså sa han att bedövningen kommer göra ont.

 

Då var det dags "nu kommer det att sticka till" sa han. Jag låg där och väntade och spände hela kroppen men jag kände bara ett ynka stick, kände knappt något alls. Men smärtan i tån försvann inte riktigt så han behövde sticka mig 5 gånger innan smärtan försvann. Kände ingenting när han höll på. Han förklarade exakt vad han gjorde (jag fick ju inte se något). Så fort jag rörde på foten sa han "nu rörde du dig, gör det ont?" det gör lite ont sa jag med kör på! Nej, då tar jag mer bedövning, du ska inte ligga här och lida. Under tiden så hade jag 4 sjuksköterskor som pratade med mig, berättade historier som jag skrattade åt under hela operationen. Sist men inte minst satt han ett par stygn som jag inte kände av ett dugg hehe.  

 

Efter 45 minuter på operationsbordet så var han klar med mig. Blev ordentigt inpacketerad så rullade dem in mig på rummet tillsammans med 7 andra. Sen hämtade dem fika till mig OM det var gott att få dricka och äta igen. Sen fick jag ligga på rummet ett tag innan läkaren kom in och förklarade hur operationen hade gått till.

Han hade bedövat tån och sedan klippt av en bit på vardera sida av nageln ända nere från roten så nu är min nagel på tån lite mindre, efter det skrapade han och därefter sydde han ihop det. Han la till att han var imponerad av att jag var så ung men ändå så lugn av mig. Jag förklarade då att jag var färdig undersköterska och van med sjukhus pågrund av min sjukdom dessutom. Efter det fick jag ett par kryckor och en hel del papper.

Läkaren blev chockad av att jag inte hade ont efter operationen, för när bedövningen har släppt brukar det göra rejält ont. Men jag kände inte av någon smärta? Fick i alla fall morfintabletter som jag skulle ta om jag fick ont.

Hela operationen, från att jag kom dit och fick åka hem tog ca 4 timmar.  

 

Jag ringde därefter pappa som hade lovat att komma och hämta mig. Så jag fick hoppa på mina kryckor och därefter skjutsade pappa hem mig. Var så himla trött så somnade tills mamma kom hem. Låg lite halvt nerdrogad i sängen pågrund av tabletterna jag fick på sjukhuset innan jag fick åka hem. Jag kunde inte äta något, var illamående och så sjukt trött, väldigt starka tabletter. Så jag somnade bara om och sov sedan hela natten.

 

Det var min operation det! För att vara lite mer tydlig så gjorde jag en operation mot nageltrång! Hela operationen gick superbra, så fina och snäll personal på SÖS sjukhus!

 

Om 10 dagar ska jag ta bort stygnen sen vara lite försiktig i början men sedan är jag frisk från det här eländet som jag har gått med under ett helt år! Åhh vad skönt!!