jjosefineen

Fy vad kvällen har varit jobbig idag.. Det har varit så mycket och väldigt jobbiga saker också. 

De flöt på fram tills 6 tiden på kvällen då akutlarmet började tjuta på avdelningen. Jag stod vid telefonen och pratade med en läkare, fick säga "akutlarm du får ringa tillbaka" och så började jag springa mot salen. Det handlade om hjärtstopp.. Patienten var helt borta men hade svag puls. Springer tillbaka till telefonen för att ringa MIG, efter några minuter kommer 4 läkare med hjärtstartare och grejer. Allt hände så fort att man inte hängde med nästan. Flera stod och skrek och försökte få liv i henne. Och det var inte vilken patient som helst. Det var vår kära kollega! Opererat knät, frisk och ung men så händer detta. Svårt att smälta. Men allt gick bra! Vi fick liv i henne och nu sover en kollega kvar där inne hos henne och håller koll hela natten. Hon var sig själv och hade ingen smärta efter allt. Fy vad otäckt.. 

 

Och så hade jag även akuta patienter att ta hand om. En som ryckte ut sina nålar och slangar, höll på att rycka ut sin katet och grejer. En som behöver ganska mycket vak, matning, passerad kost osv osv osv. 

Ingen av oss som jobbade hann äta middag. Ingen hann sitta ner och ingen hann dricka en droppe på hela kvällen. Så kan det gå ibland. Tur att man än så länge är ung.

Precis när jag skulle sluta ringer en patient, går dit och ser att han ligger i ett blodbad nästan. Operationssåret hade läkt igenom förbanden så hela alltet skulle bytas och även sängen. Så jag fick jobba över 30 min. Men det gjorde inget.  

 

Imorgon jobbar jag kväll igen. Och jag längtar faktiskt! Kommer springa in till min kollega och krama om henne. Ville inte störa henne ikväll efter allt som hände, hon var helt slut vilket jag verkligen kan förstå! 

Nu ska jag strax sova, om jag nu kan det. Kommer vara en del tankar ikväll. 

För första gången, på dödligt allvar, har jag varit med om ett hjärtstopp som kunde slutat illa men slutade lyckligt. Blandade känslor.