Känner mig riktigt snäll.
Igår natt sov jag inte en sekund. Hade jag täcke på mig, svettades jag. Tog jag av täcket, frös jag. Testade med ett annat täcke men inget hjälpte. Så jag satt mig upp i sängen och så satt jag hela natten. Tog tempen och då hade 38,5. Men febern är helt borta nu? har inte haft feber sen jag vaknade. Jag har inte ätit något på hela dagen. Jag har bara druckit en sked vatten typ. Mina luftvägar är helt igenstängda, får inte ner nån mat. Inte ens vatten. Så jag ringde mamma vid 16.00 tiden ungefär och sa att jag mådde jättedåligt. Hon kom genast hem och så åkte vi till sjukhuset. Det fanns en plats kvar när jag kom in, sen var det fullbokat för hela kvällen. Men precis när jag skulle ta den platsen kom det in en pappa med ett barn på 1 år. Jag såg verkligen hur dåligt hon mådde så jag lämnade över min plats till dem. Kanske var dumt eftersom det här är väldigt farligt för min diabetes. När jag varken äter eller dricker. Men jag är stolt att jag kunde hjälpa den söta ungen<3
Jag vet inte om jag står ut tills imorrn. Behöver andningshjälp känns det som. När jag ska ställa mig upp ramlar jag bara ihop. Min kropp orkar inte stå upp. Jag är så himla svag just nu.. Det gör ont att ligga i sängen, hela kroppen reagerar med en obeskrivlig smärta vid minsta rörelse.. Jag ser knappt något. Mitt huvud värker som in i norden.. och jag är så himla ledsen över att inte kunna träffa Marcus.. När jag ser hans tröja ligga på stolen bredvid mig så gråter jag floder. Gråter t.o.m när jag skriver det nu.. Och när jag försöker stoppa tårarna så svider det i ögonen jättemycket. Jag vill inget annat än att ha honom här nu. När man mår så här dåligt så behöver man närhet. Jag behöver hans kroppsvärme, jag behöver hela honom. Men det sista jag vill är att förstöra för honom inför SM.. Så jag får stå ut, fast det inte går. Direkt imorrn ska jag till sjukhuset, pappa kommer och bär mig till bilen eftersom min kropp inte orkar stå upp.. Men aa.. Nu ska jag kolla om jag har gifter i kroppen, vilket jag vet att jag har. Sen ska jag väl kolla på film hela natten eftersom det inte går att sova. Hatar det här. Hejdå Josefine.. 
